Idén är som sagt rätt enkel. Runt egentligen varenda klubb snurrar det ett antal olika myter. Det kan handla om myter som klubben självt eller de egna supportrarna har skapat runt sin egen klubb. Det kan även handla om myter som andra klubbar eller deras supportrar har skapat om klubben. I båda fallen handlar det om felaktigheter eller i alla fall rätt grova förenklingar.
Ändå är dessa myter många gånger en ofrånkomlig del av vad vi tror oss veta om dessa klubbar och av hur vi ser på dem och hur vi beskriver dem. Myterna blir viktiga verktyg för vårt eget meningsskapande och vår egen storytelling. Myten ges därmed samma status som fakta eller verklighet. Ibland kanske till och med större status, för myten är ofta betydligt roligare än både fakta och verklighet.
Att avslöja myter om olika klubbar kan självfallet låta som ett rätt negativt projekt. Det låter ju i alla fall inte positivt. Men många gånger kan det ju faktiskt även handla om att sticka hål på en slags nidbild som finns om olika klubbar. Myter kan med andra ord vara både positiva och negativa, och därmed kan det vara både positivt och negativt att sticka hål på dem.
Vi fortsätter alltså med åtta myter om Man Utd.
(8) Man Utd har alltid varit framgångsrika!
De senaste cirka tio åren har varit väldigt märkliga för många människor, både i och utanför branschen. Så inpräntat i deras föreställningsvärld är det att Man Utd är bäst i England att deras nuvarande tillstånd antas vara fullständigt onormalt.
På sätt och vis är det kanske onormalt, eller oanständigt, åtminstone om man resonerar utifrån Man Utds resurser och förutsättningar. Men utifrån Man Utds egen historia är det i själva verket allt annat än onormalt.
Man Utd har vunnit flest ligatitlar av alla engelska klubbar, och endast en engelsk klubb har vunnit fler Champions League än dem. Men samtliga ligatitlar har i själva verket vunnits under endast tre managers.
Mellan dessa perioder av enastående framgång för Man Utd har det i själva verket alltid varit perioder som i hög utsträckning liknar den här perioden. Det vill säga perioder där Man Utd är en konsekvent underpresterande storklubb.
(7) Man Utd dödade FA-cupen!
FA-cupen är långt ifrån vad den en gång var. Detta känner vi till, liksom vi känner till att det brukar finnas olika förklaringar till detta. En rätt populär förklaring är emellertid myten att det var Man Utd som så att säga dödade FA-cupen.
Bakgrunden är säsongen 1999-00 då Man Utd som regerande mästare i FA-cupen till slut väljer att inte delta i FA-cupen den säsongen. Detta menar många var strået som knäckte kamelens rygg, som till slut dödade FA-cupens trovärdighet.
Men väljer är ett lurigt verb i detta fall. Man Utd deltog istället i FIFA:s då nybildade VM för klubblag, såsom regerande Champions League-vinnare. Därtill var de piskade av FA som annars var rädda för att Englands hopp om att få arrangera VM skulle dö.
Problemet var självfallet att VM för klubblag låg mitt i januari, det vill säga samtidigt som FA-cupens tredje och fjärde omgångar skulle spelas. Problemet var även att både Man Utd och FA var helt oflexibla vad gällde att försöka hitta en lösning.
FA vägrade kategoriskt att låta Man Utd stå över ens en enda omgång, eftersom detta orsakade väldiga protester från övriga klubbar. Man Utd vägrade å sin sida att gå in i FA-cupen tidigare än den femte omgången. Båda parter felade naturligtvis.
(6) Man Utd har inga fans i Manchester!
En rolig liten myt som odlats under en längre tid av kanske framför allt Man Citys supportrar men även av andra klubbars supportrar. Bakgrunden är möjligen att Man Utd alltid haft relativt många supportrar också utanför Manchester.
Men det stämmer naturligtvis inte. De undersökningar som gjorts visar exempelvis att majoriteten av människorna i Manchester är röda snarare än ljusblå. Undrar man över den saken är det bara att titta på bilder från Man Utds olika segerparader genom åren.
(5) Man Utd får inte kallas Man U!
Man säger inte Man U om Man Utd! Detta är en vanlig uppfattning, men delvis en felaktig eller åtminstone överdriven uppfattning. Det riskerar ses som okänsligt, men är i själva verket inte samma sak som det betydligt värre Manure.
Tankegången är att Man U helt enkelt har varit en förkortning av just Manure. Vilket för all del i vissa fall kan stämma, men det är samtidigt även en förkortning för Man Utd, och ett uttryck som även används av Man Utds insiders då och då.
Sedan finns naturligtvis de som säger Man U utan någon som helst avsikt att skända någon eller något, utan gör det helt i god tro att det bara är en förkortning. I detta fall som i många fall är det inte själva orden som avgör, utan intentionen bakom orden.
(4) Man Utd hade bara tur med timing!
Temat att Man Utd bara hade tur är ett genomgående tema för Man Utds hela period av dominans under 1990-talet fram till och med början av 2010-talet. Man kan tycka det är smått fantastiskt att vinna så väldigt mycket under så lång tid med bara tur, men men.
En populär tankegång är att Man Utd framför allt hade tur med timing, det vill säga att deras storhetsperiod sammanföll exakt med bildandet av Premier League, och de pengar som därmed strömmade in i fotbollen.
För all del var Man Utd på rätt rejäl frammarsch redan innan Premier League var formellt bildat. Dessutom är det väl fortfarande inte precis en fråga om tur att Man Utd råkar bli bra just där och då. Det ligger nog rätt mycket arbete och skicklighet bakom det.
Men alla klubbar kan självfallet anses ha haft sin tur med timing. Liverpool lyckades t ex skaka hem majoriteten av sina Champions League-titlar under en period när andra lag och ligor i Europa var rätt svaga. Man Citys storhetstid infaller efter Alex Ferguson.
(3) Man Utd hade hjälp av FA och domarna!
Vissa nöjer sig så klart inte med att bara prata om tur, utan pratar mycket hellre om konspirationer. Och den absolut vanligaste myten i detta avseende är självfallet att Man Utd bara vann för att FA och domarna minsann ville att Man Utd skulle vinna.
Varför FA och domarna skulle vilja att just Man Utd vann hela tiden görs aldrig riktigt klart, men det ska man så klart heller inte vänta sig. Samtidigt är ju detta en form av konspirationsteori som dominanta lag i alla länder och ligor drabbas av.
Motiven till sådana konspirationsteorier är så klart lätta att se. Hellre än att medge att ens lag förlorar fair and square så kan man skylla på orättvisa. Men om FA och domarna ville att Man Utd skulle vinna så visade de det rätt ofta på ett minst sagt märkligt sätt.
(2) Man Utd blev nedflyttade av Denis Law!
Säsongen 1973-74 blev Man Utd nedflyttade ur Division One, vad som idag är Premier League, med buller och bång. Endast sex år efter att Man Utd som första engelska klubb lyfte Champions League-bucklan.
En av Man Utds legender från deras Champions League-vinnande lag var anfallaren Denis Law. Men 1974 hade han lämnat Man Utd och spelade istället för Man City. Och med ett klackmål för Man City mot just Man Utd avgjorde han en match i slutet av säsongen.
Man Utd hade blivit nedflyttade ändå. Myten är att de blev nedflyttade på grund av Laws ikoniska klackmål, och möjligen gav Laws bedrövade uttryck direkt efter målet och efter matchen bränsle till den elden.
Egentligen spelar det så klart ingen roll. Det är en harmlös myt och det är kanske framför allt en myt av mer symbolisk än substantiell betydelse. Men den ska inte därför förväxlas med sanning.
(1) Man Utd har en United Way!
Visst finns det vissa saker som så att säga kännetecknar Man Utd. Det kan t ex mycket väl handla om Man Utds långa tradition av att lyfta fram egna, unga spelare. Det kan handla om vad Alex Ferguson sa vid sitt avsked, att visa tålamod med sin manager.
Men inte riktigt på det sätt som det under kanske framför allt de senaste tio åren har pratats om någon så kallad United Way som om det faktiskt vore en grej. Det är värt att komma ihåg att knappt någon gång under Man Utds otroligt framgångsrika 20 år pratades det ens om någon United Way.
Vilket kanske äger sin rimlighet. Oftast när det pratas om sådana här ”Ways”, som vi kan se och höra i flertalet engelska klubbar, så är det i motgång, när det inte går särskilt bra för dessa klubbar. Denna ”Way” blir då en slags retorisk idealbild.
Detsamma i Man Utd måste man säga. Det pratas om en United Way som om det finns ett givet sätt Man Utd skulle spela fotboll på. Men Man Utd har aldrig varit särskilt dogmatiskt i det avseendet på ett mer detaljerat sätt än att fotbollen ska både vinna och underhålla.
Man kan för all del förstå om kritiken sammanfattas med en så kallad United Way i protest mot sådana managergenier som Louis van Gaal och José Mourinho. Men man ska se det för vad det är, en konstruerad idealbild mer än ett faktiskt historiskt fenomen.