Dags alltså för VM-playoff. Denna gång i ett annorlunda format, där det istället för det klassiska dubbelmötet mellan två lag den här gången istället ska spelas först semifinaler och därefter en final, i form av enkelmöten. Sverige spelar ikväll semifinal på hemmaplan mot Tjeckien, och vinnaren där kommer på tisdag att på bortaplan möta Polen, som ju gått direkt till final utan att först behöva passera Ryssland.
Något playoff blir det så klart inte för England, som åtminstone till skillnad från Sverige verkar vara alldeles för bra för att behöva ägna sig åt den typen av småborgerliga infall som VM-playoff. England är redan klara för VM, och ägnar därför detta landslagsuppehåll åt att träningsmatcha mot Schweiz på lördag och därefter Elfenbenskusten på tisdag. Två helt säkert extremt nödvändiga landskamper.
Sverige borde rimligtvis vara favoriter i detta VM-playoff, både mot Tjeckien och mot Polen kan tyckas. Kanske inte så mycket för att Sverige faktiskt har hemmaplan ikväll mot Tjeckien, och kommer vara matchvarma i en eventuell final mot Polen, utan helt enkelt för att Sverige förmodligen placerar sig högst av dessa tre lag på Englandsindex, Det vill säga antalet spelare som har eller har haft sin vardag i den engelska ligafotbollen.
Vi hittar ett flertal engelska spelare i Sveriges landslag. Från Robin Olsen i målet går vi vidare till Emil Krafth och Victor Nilsson Lindelöf i backlinjen, och framåt hittar vi både Anthony Elanga och Dejan Kulusevski i anfallet. Zlatan Ibrahimovic packar även han erfarenhet från engelsk fotboll, Filip Helander och Carl Starfelt bidrar med bonuspoäng från den skotska ligan. Saknas gör kanske Viktor Gyökeres från Coventry City.
Jämfört med Tjeckien borde detta vara väldigt starkt. I Tjeckien hittar vi i själva verket bara Tomas Soucek från West Ham. En bra spelare så klart men ensam blir det ju svårt att uträtta alltför mycket. Vladimir Coufal, även han från West Ham, saknas. Polen ser i så fall starkare ut, med Lukasz Fabianski, Wojciech Szczesny, Jan Bednarek, Michal Helik, Kamil Jozwiak, Mateusz Klich, Jakub Moder och Przemyslaw Placheta i sin VM-kvaltrupp.
Ryssland saknar för närvarande engelska spelare i sin trupp, så det var kanske lika bra att de inte är med. Det hade ändå aldrig gått vägen. Slutsatsen är hur som helst att Sveriges chanser att gå till VM borde vara rätt stora baserat på Englandsindex, och väl i VM finns alla möjligheter att det också kan gå rätt bra. Vilket med en VM-kvartsfinal och en EM-åttondelsfinal i ryggen skulle göra detta till ett av Sveriges mer framgångsrika landslag.
Vilket möjligen väcker den inte orimliga funderingen var någonstans detta svenska landslag placerar sig i jämförelse med andra stora svenska landslag. Hur bra är detta Sverige jämfört med t ex 1994, 1974 eller 2004? Skulle detta Sverige ha något att hämta mot Sveriges landslag 1958, som vann VM-silver efter ett tidigare OS-guld? Subjektiva frågor så klart, men som kan objektiviseras med hjälp av Englandsindex.
1958
VM-laget som åtminstone rent nominellt har svarat för Sveriges största framgångar någonsin, med ett VM-silver, ett OS-guld och ett OS-brons, bestod förvisso av några legendariska spelare, men hamnar däremot spelare för spelare mycket lågt på Englandsindex.
Ändå kommer 1958-laget att placeras högt på Englandsindex eftersom hela deras ideologiska förgrundsgestalt och tillika förbundskapten var hämtad och importerad från just England. George Raynor lade grunden för den svenska landslagsfotbollen och präglar fortfarande väldigt mycket av hur Sverige ser på fotboll idag.
1974
Egentligen smått otroligt att VM-laget 1974 lyckades ta ledningen mot Västtyskland i det andra gruppspelet, och sluta på vad som brukar kallas för en femteplats, givet att 1974-laget i princip rankar noll på Englandsindex.
1994
Kanske inte nominellt Sveriges största VM-framgång genom tiderna, men med tanke på konkurrensen och på fotbollens utveckling kanske ändå största reala framgång. VM 1994 är så klart ett varmt sommarminne som alla vi som levde och var medvetna när det skedde kommer bära med oss resten av våra liv.
Men hade det kunnat gå ännu bättre? Hade kanske Sverige faktiskt kunnat greja Brasilien i semifinalen om 1994-laget hamnat högre på Englandsindex? Sveriges bästa spelare vid den här tiden hade framför allt sin hemvist i Italien, Tyskland, Portugal och Frankrike. Det var sparsamt med England.
Så illa var det däremot inte. Roland Nilsson hade skaffat sig ikonstatus med Sheffield Wednesday innan han precis innan VM flyttade hem till Helsingborg. Anders Limpar var ett stort namn i Arsenal innan han gick till Everton. Patrik Andersson var en av ett nyrikt Blackburn Rovers första värvningar.
1994-laget var också fullt av spelare som åren efter VM skulle visa att de hade the chops för engelsk fotboll. Stefan Schwarz, Klas Ingesson, Martin Dahlin, Joakim Björklund och Tomas Brolin skulle alla göra några år i England. Jesper Blomqvist skulle vinna Treblen med Man Utd, och Magnus Hedman bli målis i Coventry och Chelsea.
2004
Arguably det bästa och starkaste svenska landslaget någonsin, vars framgångar i VM och EM mycket väl hade kunnat vara ännu större om inte oturen grinat dem i ansiktet vid väldigt olyckliga tillfällen. Ett lag som var starkt också några år innan och några år efteråt, men som förmodligen stod på sin absoluta topp under EM 2004.
Här hittar vi några bastioner inom engelsk fotboll. Fredrik Ljungberg hade precis blivit en Invincible med Arsenal, Johan Mjällby var en erkänd hårding i världens hårdaste liga med Celtic där han hade sällskap av en levande Celticlegend i Henrik Larsson. Olof Mellberg var på gång att erkännas som en kulthjälte med Aston Villa.
Tobias Linderoth var en stabil närvaro på Evertons mittfält. Anders Svensson, Marcus Allbäck, Mattias Jonsson, Erik Edman, Zlatan Ibrahimovic, Andreas Jakobsson och Kim Källström gjorde alla sina inspel och gästspel i engelsk fotboll. Christian Wilhelmsson spelade en säsong med världens coolaste Bolton Wanderers.
2018-2022
Så har vi alltså kommit fram till dagens svenska landslag. Där vi alltså hittar Robin Olsen i Aston Villa, Emil Krafth i Newcastle, Victor Nilsson Lindelöf och Anthony Elanga i Man Utd och Dejan Kulusevski i Tottenham. Dessutom Filip Helander i Rangers och Carl Starfelt i Celtic. Inte så illa, men kanske heller inte särskilt tongivande spelare i sina olika lag.
Jag är alltså, baserat på Englandsindex, benägen att placera detta svenska landslag före 1974-laget och deras högst godtyckliga femteplats. Men baserat på Englandsindex kan jag inte med gott samvete placera detta svenska landslag före någon av upplagorna 1958, 1994 eller 2004. Vilket stämmer rätt bra också rent meritmässigt.
Naturligtvis, eftersom sambandet mellan Englandsindex och meriter torde betraktas som hundraprocentigt positivt.
VARNING för att dagens blogg kanske inte ska läsas med det allra största allvar.