Champions League förändras med tiden!

Därmed inte sagt att UEFA:s nya modell för Champions League, precis som den europeiska superligan, först och främst är ägnad att gynna de största klubbarna från de största ligorna. Det är kort sagt ännu en i en lång rad av påstådda kompromisser som UEFA fattat genom åren just i syfte att vara storklubbarna till gagn, oftast hänvisandes till något annat ännu värre förslag som en form av hot.

Det mest kontroversiella med UEFA:s föreslagna modell har även det slipats bort. Det tänkta gruppspelet har reducerats från tio till åtta matcher, vilket sätter mindre tryck på det inhemska liga- och cupspelet. Dessutom har idén att ge två platser till två klubbar med högst historisk klubbkoefficient justerats till att ge varsin plats till de två ligor med högst ligakoefficient under den gångna säsongen.

Vilket ändå måste vara en bättre lösning. Dels ger det inte enskilda klubbar företräde framför ligor. Dels så utgör det faktiskt ett incitament för ett lands klubbar att prestera bra i europeiskt cupspel. Framför allt tar det ju bort detta att en klubb kan kvalificera sig till Champions League före andra klubbar som faktiskt placerat sig före dem i ligan, vilket inte minst var vad som orsakade irritation med UEFA:s första förslag.

I realiteten kommer detta nästan alltid betyda att Premier League och La Liga får en femte Champions League-plats. Nio av tio platser under de senaste fem åren hade gått till dessa båda ligor, och fyra av fem möjliga platser till Premier League. Den här säsongen hade de två extraplatserna i Champions League gått till Premier League och till Eredivisie, tack vare de holländska klubbarnas framgångar i Europa Conference League.

Mönstret är för övrigt exakt detsamma under de senaste tio åren. Så det är självfallet ingen fluke. Lägg därtill att det inte längre finns något tak på det möjliga antalet klubbar från samma land och det kan mycket väl bli så, beroende på om engelska klubbar vinner Champions League eller Europa League, att det blir sex eller kanske till och med sju engelska klubbar i Champions League under en säsong.

Vad hade detta betytt i termer av Champions League-kvalificering de senaste fem åren som exempel? Förra säsongen hade t ex Leicester och Real Sociedad kvalificerat sig för Champions League. Bakåt i tiden hittar vi parvis Villarreal och Bayer Leverkusen, Arsenal och Getafe, Chelsea och Villarreal, samt Villarreal och Arsenal. Kanske inte jättespännande på det stora hela, men naturligtvis väldigt värdefullt för aktuella klubbar.

Detta får både en och annan praktisk konsekvens för Premier League. En sådan konsekvens är att teoretiskt över hälften av klubbarna i Premier League skulle kunna delta i europeiskt cupspel under en och samma säsong, även om det är osannolikt. Sju lag i Champions League, tre lag i Europa League och ett lag i Europa Conference League. Mer sannolikt är att närmare hälften av lagen varje säsong också spelar i Europa.

En annan rätt rolig konsekvens är att lag kan spela Champions League-platser till andra klubbar i Premier League. Om vi exempelvis antar att Premier League ligger trea i ligakoefficienten, Tottenham ligger femma i Premier League, så skulle Arsenal genom att vinna Europa League-finalen, om detta flyttar Premier League upp på andra plats i koefficienten, kunna spela Tottenham till Champions League. Och tvärtom så klart.

Med gjorda justeringar är det svårt att tycka alltför illa om UEFA:s nya förslag till Champions League. De värsta delarna i förslaget är bortplockade och invändningarna är därmed inte längre lika aktuella. Att beskriva det som inget annat än den europeiska superligan med ett annat namn är missvisande. Generellt verkar kritik mot förslaget utgå från två olika ståndpunkter:

Det är inte Europacupen!

Många motsätter sig Champions League rent generellt av ingen annan grund att det inte längre är vad Europacupen en gång i tiden var, alltså rent cupspel mellan endast mästarna från varje europeisk liga.

Detta har alltså inget i sig att göra med Champions Leagues nya modell, utan Champions League rent generellt som idé, även om den nya modellen möjligen går ännu längre i en för dem icke önskad riktning.

Vill man vara vänlig med den här kritiken skulle man kunna beskriva det som någon form av principiell hållning, att hålla fast vid en gammal och mer jämlik fotbollsmodell, där den moderna fotbollen blivit alltmer ojämlik.

Nu tvivlar jag på att det egentligen är så värst reflekterat. I vilket fall är det hur som helst helt omöjligt att hävda att Europacupen i dess gamla format var bättre fotboll eller en bättre turnering än dagens Champions League.

Det är vad jag skulle kalla för överromantiserat bakåtsträveri.

Det är inte dagens Champions League!

En annan ståndpunkt, som jag har betydligt lättare att relatera till, är att man försöker fixa något som inte bara inte är trasigt utan som dessutom fungerar väldigt bra, nämligen dagens format med åtta fyrgrupper och därefter ett rakt slutspel.

Det är här jag hittar mina invändningar mot UEFA:s nya modell. Det existerar inga problem med den befintliga modellen som en ny modell är tänkt att lösa. Det handlar bara om att ge vissa klubbar fler fördelar i form av fler matcher, säkrare deltagande etc.

Hade det varit så att den nya modellen hade kunnat ge dessa klubbar dessa fördelar utan att det samtidigt hade begränsat fördelarna för andra klubbar från andra ligor hade jag nog inte haft samma invändningar. Men så är självfallet inte riktigt fallet.

Vad sedan gäller själva formen i sig med åtta grupper plus slutspel så är jag mindre brydd om just den saken. Sådant förändras alltid. Den modellen har för övrigt bara funnits sedan 2003, innan dess var det under ett antal år ett system med två gruppspel.

Den modellen plockades bort för att de större engelska och europeiska klubbarna ville spela färre matcher i eureopiskt cupspel varje säsong. Nu införs den här modellen för att samma engelska och europeiska klubbar vill spela fler matcher i europeiskt cupspel.

Tiderna förändras, och Champions League förändras med tiden.