Kan Chelsea avsluta Romans imperium med silver?

Avslutet på Roman Abramovitjs tid som ägare i Chelsea lämnar naturligtvis en bitter eftersmak. Det var inte rimligtvis så här det var tänkt att sluta. Men oavsett hur det nu än har slutat, och avsett hur mycket press och media väljer att måndagsquarterbacka motiven bakom Abramovitjs ägande, så ändrar inte detta den i grunden positiva effekten både på Chelsea och på engelsk fotboll som Abramovitjs ägande har haft.

Två Champions League-titlar, fem Premier League-titlar, fem FA-cuptitlar, tre Ligacuptitlar, två Europa League-titlar, en UEFA Super Cup-titel och en FIFA VM-titel för klubblag. Det har regnat silver över Chelsea under Roman Abramovitjs 20 år som ägare och många skulle kanske säga att detta var ett av syftena. Under Abramovitj tog Chelsea sin allra första Double.

Passande vore det alltså på många sätt om Chelsea kunde sätta punkt för denna väldigt framgångsrika era i klubbens historia genom att vinna ytterligare silver. För tredje året i rad ska Chelsea spela FA-cupfinal. Detta är i sig en bedrift som endast Man Utd, Everton, Arsenal och Blackburn Rovers av fortfarande levande engelska klubbar har klarat av. De kan däremot bli den första engelska klubben att förlora tre FA-cupfinaler i rad.

Revansch finns även att utkräva mot Liverpool, motståndarna i FA-cupfinalen. Chelsea har redan förlorat en cupfinal mot Liverpool den här säsongen, när de förlorade på straffar i Ligacupfinalen. Inte precis Kepa Arrizabelagas finaste dag i engelsk fotboll om vi säger så, och han har inte precis haft många fina dagar till att börja med. Men med Liverpool på andra sidan är motståndet så klart också tuffast möjliga för Chelsea.

Det har av fullt förståeliga skäl varit en extremt turbulent säsong för Chelsea, fyllt med osäkerhet och spekulation som inte på något sätt hjälpt dem under säsongen. Även om man kanske fick ta sig lite för pannan när Thomas Tuchel i en intervju nyligen tämligen verklighetsfrånvänt beklagade sig över att ingen klubb vare sig nu eller någon gång förut drabbats av den här typen av hemskheter.

Om det var en groda av Tuchel, vilket det naturligtvis var, så må han vara förlåten för den saken. För det är en av väldigt få grodor Tuchel har kläckt ur sig under hela den här rätt besvärliga processen, kanske den enda. Till skillnad från kanske framför allt Eddie Howe i Newcastle har Tuchel inte på något sätt duckat de svåra frågorna, frågor som han blivit tämligen utlämnad att svara på helt själv av Chelseas klubbledning.

Långa stunder under säsongen var det rätt imponerande att se hur Tuchel lyckades hålla ordning och reda på Chelsea mitt i all turbulens. Det är kanske egentligen först senaste månaden som det har börjat krackelera något. Prestationerna har börjat svaja och svikta, och man får kanske säga att i och med förlusten mot Real Madrid i Champions League känns det ändå som att mycket av luften gick ur Chelsea.

Detta gör Chelseas situation i den här FA-cupfinalen något märklig. Plötsligt ska de alltså in och spela en cupfinal mot Liverpool efter att till synes redan ha befunnit sig på stranden under ett antal veckor. Normalt sett brukar det kunna vara rätt svårt att bara slå av och på fokus, intensitet och koncentration som krävs för att vinna sådana här matcher, och detta måste vara ett av Chelseas största frågetecken inför matchen.

Positivt för Chelsea är ändå att de med segern mot Leeds förmodligen ändå säkrade tredjeplatsen och spel i Champions League kommande säsong. Sådant har deras ras varit de senaste veckorna att det faktiskt började se ut som om både Arsenal och Tottenham var på väg att komma ikapp dem. Det hade kunnat bli en riktigt jobbig dryg vecka framöver annars.

Skönt måste det hur som helst vara både för Chelsea och för Tuchel själv att faktiskt ha chansen att sätta punkt för en extremt svår och jobbig säsong med att spela en cupfinal och ha chans att vinna ännu en titel. Får Chelsea lyfta FA-cuppokalen på Wembley ikväll är det på samma gång ett fint avslut på en väldigt framgångsrik era för Chelsea och ett möjligt startskott på en ny helt era för Chelsea.

Den möjligheten vill naturligtvis Liverpool sabotera. Det får ändå sägas vara en slags ödets ironi att för ett lag som det för mindre än en vecka sedan pratades treblar och kvaduplar om så kan den här säsongen mycket väl sluta med att Liverpool bara har lyckats vinna Ligacupen. För all del inte så bara i sig självt, men i relation till vad det har pratats om framstår det ju plötsligt som rätt fattigt.

Nominellt är ju varken treblen eller quadrupeln förlorad för Liverpool, även om den högst troligt är det i realiteten. Ligatiteln ser onekligen ut att ha glidit dem ur händerna, i den utsträckning de någonsin hade händerna på den. Champions League-finalen är till sin själva natur alltid oviss mot en i sammanhanget väldigt otäck motståndare. Här har vi alltså FA-cupfinalen mot ett Chelsea för vilka FA-cuptiteln är allt de har att vinna.

Fabinho är inte tillgänglig för spel för Liverpool, vilket är ett tungt avbräck på deras mittfält. Liverpool saknar knappast kompetenta ersättare, men Chelsea måste ändå se detta som ett positivt tecken för dem. Avgörande kommer troligtvis bli Chelseas förmåga att göra mål på sina chanser, en förmåga som brast för dem under Ligacupfinalen och som troligtvis gjorde att de förlorade den cupfinalen.

Passande på något sätt att det är just Chelsea och Liverpool som möts i den allra sista cupfinalen med Roman Abramovitj som Chelseas ägare, när det var just rivaliteten mellan dessa båda klubbar som definierade mycket av Abramovitjs första år som Chelseas nya ägare. Kanske har ingen annan klubb lyckats provocera Liverpool riktigt lika mycket som Chelsea har gjort under de senaste 20 åren.

Ett bättre sätt att provocera Liverpool än att vinna FA-cupfinalen över dem finns självfallet inte för Chelsea. Varje moln har en silverkant brukar det ibland sägas. Om det stämmer vet jag inte. Men det mörka Abramovitj-moln som hängt över Chelsea under en stor del av säsongen, har Chelsea idag möjligheten att i alla fall sätta en silverkant på.