Att klaga på domare är på samma gång ett av de vanligaste fenomenen inom den moderna fotbollen och ett av de överlägset mest tröttsamma fenomenen inom den moderna fotbollen. Allra helst som klagandet nästan alltid baseras på egen bristande insikt och förståelse för både fotbollens regelverk och domarnas roll och funktion på och utanför fotbollsplanen.
Vilket många gånger leder till ungefär följande scenario där en svans av supportrar och så kallade experter kritiserar för att inte säga kastrerar en domare för att ha dömt på ett visst sätt, för att sedan när de får påpekat för sig att domaren i själva verket har dömt helt enligt gällande regler värja sig med att det då är en dum regel. Vilket även om det är sant knappast är något domaren kan göra något åt.
Naturligtvis är det även så att kritiken väldigt sällan är konsekvent, utan vad som anses vara ett bra eller dåligt domslut har tvärtom en närmast perfekt positiv korrelation med vad för domslut som händelsevis råkar vara bra eller dåligt för det egna laget. Och man börjar snabbt förstå att vad domarna egentligen har är en närmast omöjlig uppgift, eller i alla fall ett uppdrag som aldrig kan göra mer än ett relativt fåtal nöjda för en stund.
Lägg därtill att kritiken och missnöjet många gånger fullständigt saknar både perspektiv och sammanhang. Med andra ord så är domarna i till exempel Premier League inte bara dåliga, det finns heller inga så dåliga domare som i Premier League i någon annan liga någon annanstans i världen! Vilket man vet inget om och vilket inte heller är sant, inte minst eftersom exakt samma sak sägs i andra ligor och i andra länder.
https://www.theguardian.com/football/blog/2022/jun/26/the-cultural-stigmatisation-of-referees-is-still-relevant-today
Händelsevis kommer domarna i Premier League stå mer i centrum inför kommande säsong än vad de kanske gjort någon gång tidigare. Detta eftersom en rätt stor grupp av kända, erfarna och etablerade domare har valt att lägga domarpipan på hyllan och avsluta sina karriärer denna sommar. Till dessa domare räknas Mike Dean, Jon Moss, Martin Atkinson och Kevin Friend.
Vi pratar här inte om något litet domartapp för Premier League. Tillsammans har Dean, Moss, Atkinson och Friend 63 års erfarenhet av att döma i Premier League. Tillsammans hade de huvudansvaret för 95 matcher i Premier League förra säsongen, vilket är exakt 25% av förra säsongens alla ligamatcher. Ett lag som hade tvingats byta ut en fjärdedel av sin startelva hade setts som ett lag under omfattande generationsväxling.
Här kommer naturligtvis många säkert att jubla och tyckte att det var väl på tiden och dessa domare borde ha slutat för länge sedan, så usla som de enligt dem är och har varit under lång tid. Problemet med detta sätt att tänka är så klart att det är svårt att föreställa sig någon domare som dessa ljushuvuden faktiskt tycker är bra, och i den osannolika händelse att någon domare anses okej är det bara en tidsfråga innan även de är piss.
Premier League ska alltså byta ut och ersätta fyra etablerade domare denna sommar. De kommer ofrånkomligen att ersättas med domare underifrån i det engelska domarsystemet, med andra ord yngre och mindre erfarna domare. Detta är ju hur sådana här system fungerar och kanske måste fungera, och även on nya domare inte behöver betyda sämre domare, definitivt inte dåliga domare, så är det mindre erfarna domare.
Domarna som alltså nu ska befordras till Premier League-domare har rimligtvis förut varit domare i Football League. Då frågar man sig kanske om det är så att domarna i Football League allmänt sett har ett bättre omdöme än domarna i Premier League. Är missnöjet med domarna lägre i Football League än vad det är i Premier League? Nej, det kan man inte med bästa vilja i världen påstå.
Annars kunde man tänka sig att den något mindre intensiva mediabevakningen och relativa frånvaron av superklubbar med dess flockar av fans hade kunnat resultera i en något annan syn även på domarna. Men kvaliteten på domsluten i EFL Championship håller till och från betydligt lägre nivå än i Premier League, vilket på sätt och vis även det är naturligt, och det har i sin tur haft sin fullt förståeliga effekt på domarmissnöjet.
Alltså måste man förmoda att även om det nu försvinner fyra kontroversiella domarnamn från Premier League så kommer detta knappast minska missnöjet med domarna i Premier League. Missnöjet kommer bara riktas mot delvis nya personer och möjligtvis av delvis andra skäl. Helt enkelt eftersom domarmissnöjet är endast till liten del rationellt, men till desto större del systematiskt, kulturellt och ideologiskt.
Man kan så klart med goda skäl fundera över domarorganisationen PGMOL:s långsiktiga planering här med fyra etablerade domare som slutar på en och samma gång. Det är ett rejält kompetenstapp att försöka ersätta när det istället hade varit betydligt lättare att ersätta det mer gradvis, om exempelvis två slutade åt gången. Vilket ställer kritiska frågor om utbildning, kompetensutveckling och successionsplanering.
Till detta kommer ett omfattande missnöje bland Premier Leagues klubbar med hur domarorganisationen har introducerat och implementerat VAR och det börjar bli lätt att förstå att det höjs alltfler röster om att byta ut Mike Riley som domarchef i Premier League och ersätta honom med Howard Webb. Webb satt själv i PGMOL efter att han slutat som aktiv domare, men sa upp sig i frustration efter något år.
Mycket håller alltså på att hända både med domarorganisationen som helhet och med domarna på planen i Premier League. En redan väldigt kontroversiell sida av Premier League riskerar alltså hamna ännu mer under luppen under kommande säsong, kanske även av mer befogade skäl än vad som normalt sett brukar vara fallet. Kritiken och missnöjet blir på så sätt till en slags självuppfyllande profetia.
Domarna och domarorganisationen blir många gånger en slags eftertanke inom professionell idrott. Ofta eftersom domarna och deras företrädare många gånger är måna om att styra sig själva, och till viss del även bevaka sina egna positioner. Vilket får till följd att domarna och domarorganisationen många gånger är det som fungerar sämst och mest amatörmässigt inom professionell idrott, oavsett idrott, land eller nivå.
Här ges dock en sedan tidigare ställd fråga nytt liv: Borde det inte kunna vara så att Premier League, världens kanske mest professionaliserade liga som genom status och pengar attraherar och rekryterar världens bästa spelare, världens bästa managers, världens bästa coacher, världens bästa läkare och så vidare – även skulle kunna attrahera och rekrytera världens bästa domare?
Borde inte ”världens bästa” liga även ha ”världens bästa” domare? Finns det några andra goda skäl varför detta inte sker än rent domar- och fotbollförbundspolitiska skäl?
:::
TRANSFERKOLLEN
Matt Turner, New England Revolution till Arsenal. En målvaktsvärvning som egentligen inte säger mig så mycket mer än att Bernd Leno troligtvis är på gång att lämna och-eller säljas. Svårt att se Turner bli mer än en backup till Aaron Ramsdale som definitivt var bra nog förra säsongen att tills vidare räknas som Arsenals första målvakt. Betyg: Godkänd – (++)
Malcolm Ebiowei, Derby County till Crystal Palace. Av alla spelare som påståtts ha tackat nej till Man Utd bara denna sommar, och det verkar ju vara mängder enligt media, är det nog denna som kanske svider lite. För vad säger det om Man Utd när en ung stor talang som Ebiowei väljer bort dem för Crystal Palace? Inget bra, om än ej heller något oförtjänt. Däremot säger det bara bra saker om Crystal Palace och om Vieira. Betyg: Väl godkänd – (+++)