Tyskar kan ju generellt sett framstå som hyfsat humorlösa men det var ändå rätt skrockigt när Bayern München kommenterade sin ovilja att acceptera någon form av avbetalning från Barcelona för Robert Lewandowski men den något spetsiga motiveringen att inte ens är säkert att Barcelona existerar om några år. Vilket alltså betyder att Bayern München betraktar betalningar från Barcelona som högst osäkra.
Klantigt skötta engelska klubbar är knappast en bristvara, oavsett om vi pratar i Premier League eller i ligorna under Premier League. Frågan är emellertid om någon engelsk klubb kommer ens i närheten av Barcelonas klantighet. Här har vi alltså en klubb med mängder av obetalda belopp till andra klubbar, obetalda löner till egna spelare, som belånar framtida intäkter, men som ändå försöker värva dyra spelare för stora pengar.
Att sälja spelare till Barcelona får sedan flera år tillbaka anses vara något som görs helt och hållet på egen risk. Betalningarna är nämligen i högsta grad osäkra. Den ekonomiska risken kan för all del de flesta klubbar hantera genom att sälja sin fordran vidare till vilket som helst factoring-bolag som kanske tar runt 10-15% i kommission. Något som troligtvis vägts in i köpesumman redan från början.
Andra lustiga eller kanske rättare sagt olustiga omständigheter med Barcelona är spelare som inte får sina löner betalda av Barcelona. Bara de senaste dagarna har det rapporterats att flera spelare som Gerard Pique, Frenkie De Jong med flera har lönekrav på klubben som sammanlagt överstiger £100m. Skulder som Barcelona desperat försöker slänga över på klubbar som försöker värva dessa spelare.
Ett annat knep Barcelona systematiskt ägnar sig åt gällande löner är att flytta över ansvaret för dessa på spelarna själva. Det vill säga värva dem med en lön för att sedan bara något år senare mer eller mindre uttalat kräva att spelaren ska gå ner i lön, och när detta inte accepteras så framställs spelarna som osolidariska med klubben. Messi, Pique, Dembele, De Jong med flera har drabbats av detta på senare år.
Desto mer oroväckande, åtminstone för framtiden, kan det tyckas vara när det framkommer att Barcelona säljer iväg andelar av framtida TV-intäkter för att få loss pengar här och nu. Något som möjligen underlättar det omedelbara ekonomiska läget men som nog de flesta inser bara skjuter problemen på framtiden, och i själva verket bara riskerar skapa nya och större problem i framtiden.
Lik förbaskat envisas Barcelona med att försöka agera någon slags Tuffe Viktor på transfermarknaden. Spelare värvas på fri transfer utan att de riktigt verkar kunna vara säkra på att de ens får registrera spelaren av finansiella skäl. Barcelona bjuder på spelare fastän de verkar inkapabla att matcha vare sig de belopp som den säljande klubben begär eller de belopp som andra möjliga köpare faktiskt erbjuder.
Robert Lewandowski är det kanske mest uppenbara exemplet den här sommaren. Vad Bayern München begär för spelaren är både uppenbart och hyfsat rimligt. Ändå når inte Barcelona fram till den summan utan fortsätter att erbjuda lägre summor. Antingen är det något slags försök att tvinga ned Bayern Münchens värdering, eller så är det någon märklig form av teater som pågår.
Raphinha i Leeds är ett annat tydligt exempel för närvarande. Där har Chelsea lagt ett bud till Leeds som Barcelona helt enkelt inte verkar vilja matcha. Raphinhas egen önskan verkar vara Barcelona i första hand, även om det är svårt att veta exakt vad som är sant med sådana saker, och intrycket verkar vara att Barcelona hoppas att det ska vara tillräckligt för Leeds att acceptera en lägre transfersumma.
Även fler spelare har dragits in i Barcelonas cirkus den här sommaren. Exakt hur det kommer sig att andra klubbar, spelare och deras agenter inte har förstått att Barcelona för närvarande är väldigt mycket snack och ingen action alls är lite oklart. Hade jag varit någon av dessa intressenter hade jag för närvarande betraktat Barcelona som en högst oseriös aktör vars ord och utfästelser helt enkelt inte går att lita på.
En fråga värd att ställa sig är i vilken utsträckning Barcelonas olika transferutspel är ens uppriktigt menade, och i vilken utsträckning de är enbart en slags politisk teater. Ett sätt att försöka övertyga omvärlden och de egna supportrarna att Barcelona fortfarande är en klubb som kan värva de stora stjärnorna och en klubb som de stora spelarna vill gå till. Men att där inte finns någon genuin avsikt att faktiskt värva dessa spelare just nu.
Visst kan detta låta lite långsökt, men det skulle förklara varför Barcelona regelbundet hela tiden ligger en bra bit under gällande marknadsvärde för spelarna de uttrycker ett intresse för. Ett klassiskt beteende för någon som så att säga vill se ut som att den är med i spelet utan att faktiskt vara en seriös spelare. Uppfattning är ibland viktigare än verklighet, särskilt för politiskt tillsatta klubbledare som ju är fallet i Barcelona.
Utrikes inrikespolitik kallades det där lite nedsättande för när Olof Palme på sin tid använde utrikespolitiken för att ge sig själv och socialdemokratin inrikespoltiiska fördelar och röster. Man kan alltså spekulera att det är just detta som Barcelona egentligen mest ägnar sig åt på transfermarknaden. Vad det betyder ”inrikespolitiskt” för Barcelona kan vi självfallet strunta i, men det grumlar och stör onekligen transfermarknaden.
En rimlig frågeställning givet allt detta är varför Barcelona helt enkelt inte beläggs med vad som skulle kunna beskrivas som ett slags näringsförbud, inom fotbollen pratar man t ex om transferembargon?! Givet Barcelonas oseriösa agerande på transfermarknaden, och inte minst givet Barcelonas icke motsvarade finansiella åtaganden mot egna spelare och andra klubbar, vore det en närmast självklar åtgärd.
Det enkla svaret på det är kanske att några sådana finansiella regler helt enkelt inte finns inom fotbollen, och finns inga regler går det heller inte att utdöma några sanktioner för brott mot dessa regler. Detta är för all del på väg att förändras i och med UEFA:s förändrade finansiella regelsystem, men detta träder inte i kraft förrän säsongen 2024-25, så fram till dess kan Barcelona obehindrat fortsätta clowna runt.
Likt en tämligen irriterande fluga som snurrar runt ansiktet på kanske framför allt de engelska klubbarna den här sommaren.
:::
TRANSFERKOLLEN
Luis Sinisterra, Feyenoord till Leeds. Arguably Feyenoords och Eredivisies stora stjärna förra säsongen, en kraftfull och kreativ forward som bombade Feyenoord hela vägen till final i Europa Conference League. Tillför kvalitet i hög utsträckning till Leeds offensiv vars problem inte minst har varit brist på spetsighet de senaste åren. Med Sinisterra får Leeds en bättre slutprodukt för ett billigt pris. Betyg: Berömlig – (+++++)
Flynn Downes, Swansea till West Ham. 23-årig mittfältare som under några säsonger har varit en av de ljusaste punkterna på Swanseas mittfält. Kreativ, teknisk och driven mittfältare som både spelmässigt och symboliskt känns som en möjlig efterträdare till Mark Noble. Lite tidigt att förvänta sig underverk kanske av Downes, men på sikt kan detta vara en värvning som förtjänar ett högre betyg. Betyg: Väl godkänd – (+++)