Vi befann oss precis i början av 2013 när Southampton chockerade och förargade engelsk fotboll genom att sparka Nigel Adkins och anställa en då allmänt okänd Pochettino som ny manager. Southampton var då nykomlingar i Premier League och befann sig ovanför nedflyttningsstrecket. Många kritiserade sportchefen Nicola Cortese för kortsiktighet, när han kanske i själva verket var både visionär och framsynt.
Southamptons anställning av Mauricio Pochettino tydde både på vision och ambition, just vid det tillfället var det dessutom ett synnerligen modigt beslut att fatta. Beslutet betalade sig däremot. Med Pochettino som manager tog Southampton ett rejält kliv framåt både taktiskt och psykologiskt och gick från ett nedflyttningshotat lag till ett lag etablerat på tabellens övre halva, spelandes i cupfinaler och i europeiskt cupspel.
Southamptons vision och ambition verkar nu vara en helt annan. Strategin de senaste åren är hur som helst både tydlig och tämligen uttalad. Southampton har satt i system att värva spelare från kanske framför allt Chelseas och Man Citys akademier. Förra sommaren såg vi Southampton värva både Dynel Simeu och Tino Livramento från Chelsea, innan man till slut även plockade in Armanda Broja på lån.
Strategin fortsätter denna sommar, dessutom ännu mer renodlat. Fast den här gången är det Man Citys akademi som skördats. Gavin Bazunu och Roméo Lavia har redan värvats från Man City, och andra spelare antas vara på gång, inte minst Issa Kaboré, högerback som förra säsongen spelade i ES Troyes i Ligue 1. Även om Joe Aribo har värvats från Rangers så är det ett ännu mer markerat fokus på Southamptons värvningar.
Men mest talande är nog anställningen av Joe Shields som ny head of senior recruitment, tidigare Man Citys head of youth recruitment. Vilken om inte annat rätt tydligt indikerar att inriktning och fokus på Southamptons värvningar det senaste året absolut inte är någon sorts tillfälligheternas spel, utan tvärtom är något som Southampton planerar att fortsätta och fördjupa sig i.
Här går det att ställa sig en kanske endast halvt skämtsamt avsedd fråga: Är Southampton den senaste klubben att ingå i City Football Group?
City Football Group är i rent företagsekonomiska termer Man Citys koncern, deras nätverk av klubbar runtom i världen. Motiven med nätverket är rätt självklara, att sprida varumärket, att vidga och förstärka klubbens scouting och rekrytering och därmed kontrollen över sina produktionsfaktorer, samt att i viss utsträckning kunna skicka iväg egna spelare på lån för en bättre utveckling.
Vi hittar i detta nätverk klubbar från Sydamerika och Nordamerika, från Asien och från Australien. Vi hittar klubbar från Spanien, Frankrike, Belgien och hyfsat nyligen även från Italien. Formellt är det inte möjligt för Man City att låta andra engelska klubbar ingå i City Football Group, men det finns självfallet mer informella sätt att uppnå i realiteten ungefär samma sak. Är detta vad man nu har gjort med Southampton?
Jaha, än sen? Southampton ska naturligtvis göra vad som är bäst för dem. Här är det fullt möjligt att hävda att en strategi att värva ”russinen ur kakan” från Man Citys och Chelseas akademier är en mycket klok strategi. Att det är skickliga spelare som fått en väldigt bra utbildning som kan värvas för en relativt bra peng. I vilken utsträckning det verkligen är russinen kan självfallet diskuteras.
Definitivt är det ju så att Southampton åtminstone har en tydlig och uttalad strategi för sina värvningar, och det torde ju i sig vara bättre än de lite för många engelska klubbar som till synes agerar helt utan någon strategi. Southampton har onekligen tänkt till på gott och på ont, och agerar därefter. Vad som sedan återstår är den lite mer kluriga frågan om Southampton också har tänkt rätt?!
https://www.dailyecho.co.uk/sport/20267259.southampton-fc-block-noise-continue-build-their-way/
Här vore den primära invändningen att Southampton stadigt men gradvis har sjunkit i tabellen och börjat dras in allt närmare nedflyttningsstriden. Southampton behöver alltså förstärka laget men i vilken utsträckning går det faktiskt att förstärka ett lag baserat på spelare som tillsammans ännu inte spelat en enda match i Premier League, och som fortfarande rimligtvis är spelare som är under utveckling?
En mer sekundär invändning gäller hur det påverkar Southamptons kultur och självförtroende som klubb. Nog för att det alltid kan vara klokt att ha en realistisk syn på verkligheten och sin egen position i näringskedjan, men det är också viktigt att tro på sig själva och stå upp för sig själva. Att rent institutionellt underordna sig en annan klubb riskerar bli motsatsen till detta, liksom det riskerar bli självuppfyllande.
Något upplysande är det kanske att titta på andra klubbar i City Football Group, som befinner sig i jämförbara ligor, och hur det faktiskt har gått för dem. Här är det kanske bara meningsfullt att jämföra med spanska Girona som nu varit en del av Man Citys nätverk i fem år. Man City köpte in sig i Girona när klubben gått upp i La Liga och under dessa fem år har Girona slutat på platserna 10, 18, 25. 25 och 26.
Andra året av City Football Groups ägande av Girona blev klubben alltså nedflyttad till spanska Segundan. Vilket kanske inte är särskilt anmärkningsvärt givet Gironas historia i det spanska ligasystemet men mer anmärkningsvärt sett till vad som sades vara ambitionen i samband med uppköpet. Väl i Segundan har Girona slutat femma, femma och sexa, innan de alltså vann playoff innan sommaren och går upp i La Liga igen.
Självfallet har nu Southampton en annan ställning och situation än vad Girona har, så jämförelsen haltar något, men i fråga om att tillämpa en strategi som i hög utsträckning är identisk med en klubb som ingår i City Football Group är detta kanske inte ett helt upplyftande facit för en klubb som Southampton som ändå rimligtvis måste ha som absolut minsta målsättning att hålla sig kvar i Premier League.
Kanske anser sig Southampton ha minst lika dåliga erfarenheter av att spendera pengar på erfarna men möjligen trötta spelare. Kanske tänker Southampton att om de ska spendera pengar är det bättre att göra det på oerfarna men utvecklingsbara, motiverade och återförsäljningsbara spelare. Southampton har onekligen hittat en strategi och en nisch som de är relativt ensamma om i Premier League.
Om Southampton sedan är ensamma om denna strategi för att inga andra klubbar tänkt tanken, eller för att inga andra klubbar är så dumma att tänka tanken, är en fråga vi kommer få besvarad om inte redan denna säsong så under kommande säsonger.
:::
TRANSFERKOLLEN
Ludwig Augustinsson, Sevilla till Aston Villa, lån. Intressant och med svenska ögon självfallet en spännande värvning. Något svårt att se att Augustinsson skulle lyckas bänka Lucas Digne, men å andra sidan har Digne viss skadehistorik så det är alls inte omöjligt att det blir en hel del spel för Augustinsson. Vilket betyder att Aston Villa med den här värvningen definitivt blir starkare på bredden. Betyg: Väl godkänd – (+++)
Cheick Doucouré, Lens till Crystal Palace. Kanske ingen jätteöverraskning att Patrick Vieira hittar bra spelare i franska ligan, men här verkar det ändå som att han har hittat ett rejält fynd. Doucouré har varit Lens viktigaste spelare på mittfältet under en säsong då laget slutar sjua i Ligue 1. Kan bli en rejäl förstärkning på Crystal Palaces mittfält. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)
Neco Williams, Liverpool till Nottingham Forest. Nottingham Forest fortsätter förstärka sin backlinje, och framför allt ytterbackspositionerna. Djed Spence kommer inte tillbaka till klubben, och här värvar Forest en ung högerback som förmodligen hade blivit kvar i Liverpool om det inte hade varit för en viss Trent Alexander-Arnold. Bra värvning, klar förstärkning. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)
Raheem Sterling, Man City till Chelsea. Bloggade om specifikt den här övergången i lördags och drev poängen att detta är en perfekt värvning för både Chelsea och för Sterling, att det är ett lag och en spelare som passar varandra väldigt bra, i någon mening förmodligen bättre än vad Man City och Sterling passade varandra. En värvning som kan höja både Chelsea och Sterling. Betyg: Berömlig – (+++++)
Andreas Pereira, Man Utd till Fulham. Någon tvekan kan det knappast råda om att det finns både god teknik och hög kvalitet i Pereira, även om han som offensiv mittfältare aldrig lyckades göra något riktigt avtryck i Man Utd. Kanske passar han desto bättre in i Fulham, med ett tajtare spelsystem och med lite mindre press på sig. Bra värvning. Betyg: Väl godkänd – (+++)