Mitt svar just där och då plockade jag ur den mer skämtsamma högen: Att Arsenal leder ligan! Vilket de så klart på sätt och vis gör, med noll matcher spelade, eftersom ligan då är sorterad i bokstavsordning. Någon har ju till och med sett till att justera bort AFC på Bournemouth som tidigare säsonger gjorde att det var de som var längst upp i tabellen innan ligan faktiskt kommit igång. Arsenal har sina krokar minsann.
Men varför inte ta uppmaningen eller möjligen utmaningen lite mer på orden?! Men istället för att bara säga en enda positiv sak med Arsenal just nu så kan vi ju höja svårighetsgraden i alla fall en smula och istället säga åtta positiva saker med Arsenal just nu. Om nu avsändaren trodde det skulle bli svårt för just mig att komma på en enda så borde det ju vara i princip omöjligt för just mig att komma på åtta.
Sant är att jag kommenterar rätt mycket dumheter om Arsenal för stunden. Många av rödvit böjelse väljer att förhålla sig till det inte genom att ta avstånd från dumheterna utan genom att beklaga sig över att jag hatar Arsenal eller är väldigt känslig för just Arsenal. Alternativt avfärdas dumheternas avsändare som ”15-åriga indonesier” fastän det ofta handlar om formella konton med hundratusentals följare.
Mer sant är däremot att jag varken hatar Arsenal eller är särskilt känslig för just dem, det finns i så fall andra klubbar som ligger värre till i det avseendet, om det nu var så att jag inte klarade av att hålla isär mitt eget supporterskap från mina mera ”professionella” åsikter. Vilket jag oftast gör. Däremot är jag allergisk mot bullshit i alla dess former, och just nu är det mycket mer bullshit runt Arsenal än runt andra engelska klubbar.
Men här är alltså åtta positiva saker med Arsenal just nu:
(8) Tålamod och uthållighet
Jag är osäker på Mikel Arteta som manager. Arteta har inte riktigt bevisat att han riktigt har vad som krävs för att lyfta Arsenal tillbaka till toppen igen. Å andra sidan måste man kanske säga att Arteta inte heller har bevisat att inte har vad som krävs.
Oavsett vad utfallet i slutänden än blir måste man ge Arsenal det att de under rätt tuffa omständigheter ändå har visat ett tålamod och en uthållighet med Arteta som i alla fall ger honom chansen att bevisa antingen det ena eller det andra.
Detta kan även bara sända positiva signaler till spelarna att det inte finns något värde i att ägna sig åt underminering för egna syften, vilket det kan göra i klubbar där spelarna vet med sig att managern när som helst kan få sparken.
Detta skapar ett lugn och bättre förutsättningar för kontinuitet och disciplin.
(7) Kvalitet i alla lagdelar
Ett inte alldeles ovanligt tema mot slutet av förra säsongen från inte minst de egna supportrarna var att Arsenal inte hade en bra nog spelartrupp att sluta på en Champions League-plats. Vilket redan då var lite poppycock.
Oavsett om vi tittar i försvaret, på mittfältet eller i anfallet hittar vi hög kvalitet på spelarna i Arsenal, och detta intryck har förstärkts under sommaren. White och Saliba i försvaret, Partey och Odegaard på mittfältet, Jesus och Saka i anfallet exempelvis.
Letar man efter frågetecken gäller det kanske fortfarande först och främst försvaret, men även detta har förutsättningar att vara starkare än vad det förut sett ut att vara.
(6) Ambition, disciplin och kultur
Bruno Fernandes sa nyss något om att Erik ten Hag återinfört en disciplin som kanske inte riktigt funnits förut i Man Utd. Och det bestämda intrycket är att just detta är något som även Mikel Arteta redan gjort.
Vad man än anser om Arteta rent taktiskt så har han åtminstone det värdet som manager att han tydligt visat att han inte tolererar bristande disciplin eller andra former av negativt beteende från sina spelare.
Detta signalerar i sig en annan ambition än förut och fostrar en mer professionell och prestationsinriktad kultur. Föga förvånande har Arsenal därmed blivit bättre som lag, fastän det kan hävdas att de inte längre sitter på samma individuella spelarkvalitet.
(5) Bra balans i spelartruppen
En översiktlig analys av Arsenals spelartrupper under egentligen de senaste 10 – 15 åren har alla gett ungefär samma intryck av ett tämligen framtungt Arsenal. Väldigt bra i lagets mer offensiva delar men tunna i de defensiva delarna.
Den känslan är inte helt och hållet borta i nuläget, men den är mycket mindre påtaglig nu än vad den har varit. Delvis handlar detta om vilka spelare Arsenal nu har i laget, delvis om hur laget rent taktiskt faktiskt agerar på planen.
(4) Positivt klimat i klubben
Att prestera i en positiv och upplyftande miljö är betydligt lättare än att prestera i en gnällig och negativ miljö. Negativismen runt Arsenal de senaste cirka fem åren har i hög utsträckning också blivit självuppfyllande.
Miljön är nu betydligt mer positiv. Det finns en optimism runt Mikel Artetas lagbygge som möjligen inte är särskild befogad i dess mer extrema och lite för vanliga uttryck, men i alla fall befogad i meningen att kurvorna nu åtminstone pekar åt rätt håll.
Även detta kan självfallet bli självuppfyllande. Optimismen runt Arsenal, känslan att något positivt håller på att hända, är något som i sig kan få positiva saker att hända för Arsenal.
(3) Rätt profil på spelarna
En del i Arsenals problem under en längre tid har varit att de i för hög utsträckning har värvat spelare med fel profil i termer av ålder och erfarenhet.
Under många år fanns det en tendens att värva alltför unga spelare med förhoppningar om någon mer eller mindre inbillad framtid. Under senare år har det tvärtom blivit alltför vanligt att värva äldre spelare som både fysiskt och mentalt passerat sin prime.
Profilen på spelarna som Arsenal värvar nu är mer värdefull. Fortfarande unga spelare med flertalet år framför sig i karriären, med erfarenhet i bagaget men fortfarande med möjlighet att växa och utvecklas.
Arsenal som lag och Arsenals spelare hamnar därmed lättare på samma våglängd.
(2) Investeringar i spelartruppen
Under Mikel Artetas tid som Arsenals manager är Arsenal den europeiska klubb som spenderat mest netto på sin spelartrupp. Precis som Arsenal den här sommaren är den engelska klubb som netto spenderat mest.
Enligt gängse banterlogik är det där något negativt, att spendera är så att säga något väldigt fult. Man måste som förut sagts undra vad Arsenals egen net spend-fellah hade tyckt om just dessa obestridliga uppgifter.
Men i själva verket är det positivt. Arsenal investerar återigen i sin spelartrupp, och något mer konkret och pålitligt uttryck för klubbens ambition finns så klart inte. Milsvid skillnad från det missnöje som fanns för några år sedan om en ägare som vägrade investera.
(1) Inga lyxlirare
Det går inte att köpa sig framgång i Premier League, det går inte heller att lira sig till framgång i Premier League. Ett lag som vill ha framgång i Premier League måste arbeta för det, och vara beredda att arbeta hårt.
Den insikten verkade gradvis försvinna hos Arsenal under 2010-talet med köp av rena lyxlirare som Mesut Özil, Pierre-Emerick Aubameyang med flera. Spelare mest värvade för att bevisa för alla och sig själva att Arsenal var en stor storklubb.
Kulturellt och taktiskt blev Arsenal i allt högre grad ett lag av lyxlirare. Men med Arteta som manager har dessa spelare gradvis rensats ut ur laget och kvar finns spelare som är beredda att arbeta hårt för Arsenal.
Arsenal har därmed åtminstone den nödvändiga förutsättningen för framgång.