Arsenal upptäcker att det blåser på toppen i engelsk fotboll

Arsenal är inte på något sätt annorlunda i just detta avseende. Däremot skulle man väl kunna säga att för närvarande verkar det finnas både ett och annat rätt gott skäl för dem att känna sig särskilt påhoppade. Inte för att de nödvändigtvis befinner sig i en annan position än vad flera andra klubbar har gjort före dem, och därför behandlas annorlunda, utan för att just nu råkar det vara Arsenal som så att säga sitter i ”heta stolen”.

Framför allt verkar det vara de här halvt om halvt populära prat- och debattmagasinen som TalkSport med flera, det vill säga etermedias närmaste motsvarighet till pressens tabloider, som gjort Arsenal till något av ett favoritämne hittills den här säsongen. Allt verkar irritera dem för närvarande, att Arsenal firar sina segrar, att Arsenals spelare pikar motståndare på sociala medier, och nu senast att Arsenal debuterar en 15-åring.

Kort sagt går det att förstå om Arsenal och Arsenals supportrar möjligen känner sig en aning påhoppade, och kanske även lite som att det inte spelar någon som helst roll vad de än gör så kommer de bli påhoppade ändå. Om inte annat så är det ju något som helt säkert ger dem ammunition för olika påståenden just om att de skulle vara förföljda och särskilt utsatta av engelsk press och media.

Arsenal firar vinster

Arsenal har vunnit matcher mot t ex Fulham och Aston Villa med uddamålet, och firat tämligen tydligt efter båda vinsterna. Vilket fått både en och annan att kritisera dem för att fira ”som om de vunnit ligan”.

Här har vi i själva verket ett uttryck för något av det just nu fånigaste som finns inom den engelska och europeiska fotbollen, den här tankegången att det på något sätt skulle vara fel eller ovärdigt att, annat än vid vissa speciella tillfällen, fira att man vinner.

Något går det kanske att förstå, även om det inte därför blir mer begåvat, när detta framhävs av motståndarsupportrar vars enda vilja är att förminska andra lags insatser, men när det kommer från gamla spelare i officiella media?

En gång i tiden instruerade Alex Ferguson specifikt sitt Man Utd att verkligen se till att tillsammans fira inte bara alla vinster utan alla mål. Han förstod att detta var ett snabbt sätt att skapa sammanhållning, gemenskap och ett positivt momentum.

Vad det är som övertygat en handfull äldre män i engelska media att spelare bara ska vara stoiskt buttra på fotbollsplanen, möjligen med undantaget om de skule råka vinna ligan eller en större europeisk cup, är omöjligt att förstå sig på.

Lika obegripligt är det att kritisera Arsenal för att de firar när de vinner fotbollsmatcher. Det är väl precis vad de bör göra. Om inte annat är det väl bra om de passar på att fira när de har möjlighet.

Arsenal på sociala medier

Sedan var det Arsenals vinst mot Brentford efter vilken ett antal av Arsenals spelare gick ut på sociala medier med spydiga kommentarer till kanske framför allt Ivan Toney, som efter motsvarande match förra året själv haft ett och annat att säga.

Toney själv gjorde kanske ingen jättestor grej av det hela. Han menade att när en av Arsenals spelare dissade honom var det mest bara roligt, men att när fler och fler började göra det så kanske det gick till liten överdrift.

Men pratmedia gjorde så klart större sak av saken. Det är lätt att förstå logiken. Konflikt är ju vad som får hela karusellen att snurra och här fanns ju onekligen fröet till en rätt saftig konflikt.

Här går det att ha lite olika uppfattning. Å ena sidan är kanske den här typen av banter på sociala medier rätt oskyldigt i slutänden och givet att Toney så att säga gav sig in i leken så får han väl också leken tåla någonstans.

Å andra sidan riskerar det också bli lite onödigt och just riskera den här typen av rubriker och diskussioner helt i onödan. Inte minst för Arsenal som kanske har en rätt osund historia av detta med spelare som ska käfta på sociala medier i medgång.

Den större invändningen är kanske att Arsenal visar någon form av svaghet med detta, att de tog så illa vid sig av vad en spelare i Brentford skrev för över ett år sedan att de nu alltså måste retaliera. Ömskinn snarare än det tjocka skinn som nog behövs.

Arsenal debuterar en 15-åring

Arsenal debuterade mot slutet av matchen mot Brentford Ethan Nwaneri, som med sina 15 år blev den yngsta spelaren någonsin att spela i Premier League. Nwaneri byttes in på tilläggstid med Arsenal i en betryggande 3-0-ledning.

Det där har nu frejmats på sina olika håll som något slags spel för gallerierna av Mikel Arteta, ett sätt att framhäva sig själv mest av allt. Ett cirkusnummer, ett publikt stunt eller vad man nu väljer att kalla det.

Artetas beslut att slänga in Nwaneri först på tilläggstid med Arsenal i 3-0-ledning minskar kanske inte risken för att det hela ska ses som ett byte och en debut ”bara för att” så att säga. Varför inte byta in Nwaneri tidigare om man nu var seriös med det?

Men samtidigt är det också rätt larvigt att göra någon större sak av. Frågan är väl om Nwaneri själv klagar på att få ha varit med i Arsenals matchtrupp, sitta på bänken och göra ett för all del väldigt kort inhopp. Svårt att se att han faktiskt gör det.

En och annan menar att det skulle vara socialt oansvarigt av Arsenal och Arteta att debutera en 15-åring i Premier League. Samtidigt borde nog Arteta ha en betydligt bättre koll på vad som är ansvarsfullt i det specifika fallet än pratmakare i engelsk media.

Man kan självfallet även fråga sig vad det är i dessa få månader som skiljer Nwaneri i ålder från tidigare unga debutanter som t ex Harvey Elliott, Cesc Fabregas med flera i detta avseende. Det var inga som tyckte det var oansvarigt med dem.

Allt den här kritiken egentligen har gemensamt, det som så att säga förenar och håller ihop den, är att Arsenal för närvarande råkar leda ligan. Det blåser på toppen i engelsk fotboll, gör så för alla lag och gör så även för Arsenal.

Det råkar bara vara väldigt länge sedan som Arsenal själva upplevde det.