Vi vet ju alla hur matchen kommer att sammanfattas i rubrikerna, och vilket moment som kommer att vevas och diskuteras i de olika TV-programmen som likt fiskmåsar efter en trålare kommer att följa på kvällens match mellan Tottenham och Arsenal. Sardinen ifråga är naturligtvis Wojciech Szczesnys tavla när han släpper förbi Kyle Walkers måfåskott från långt håll, vilket avgör North London Derby till Tottenhams fördel, och garanterar Arsenals sämsta säsongsinledning på 40 år.
Anhängare till Arsenal måste naturligtvis frukta att Szczesny av någon oförklarlig anledning också får för sig att under veckan gå och snatta en donut.
Men visst vore det orättvist att sammanfatta matchen på det viset, och utöver just det där misstaget så var Szczesny i övrigt en lysande förgrundsgestalt, en av ytterst få, i Arsenal under den här matchen. By far and away deras bäste spelare. Men målvakter värderas inte på samma sätt som utespelare, och misstagen är så mycket mer synliga, och framför allt så mycket mer avgörande än allt de gör rätt. Det betyder emellertid inte att vi måste nöja oss med det.
:::
Av matchbilden gick ändå att utläsa det som flera gånger lyfts fram som Arsenals svaghet – avsaknaden av spetskvalitet, framför allt runt de båda straffområdena.
Arsenal hade en hel del boll och tilläts föra spelet i stor utsträckning, till stor del tack vare Harry Redknapps taktiska beslut att spela med två centrala mittfältare mot Arsenals tre, men man hade förtvivlat svårt att verkligen skapa något fundamentalt när man väl kom fram till planens sista tredjedel. Tottenham kändes genomgående farligare när de anföll, och under den andra halvleken så började till sist också rejäla brister i Arsenalförsvarets kommunikation och organisation att blottläggas.
I slutänden ska nog ändå Tottenham vara tacksamma för de tre poängen. För en så väldig press hade de inte, det avgörande målet kom lite från ingenstans minst sagt, och de chanser som laget ändå skapade studsade mer eller mindre alltid tillbaka från en formidabel Szczesny. Arsenal förlorade en poäng snarare än att Tottenham vann två.
:::
Det i sig är kanske något att glädjas över för Arsene Wenger. Det faktum att Nya Arsenal ändå inte föll ihop på White Hart Lane, inte ens efter att ha hamnat i ett 0-1-underläge. Tvärtom stod man upp rätt bra och kvitterade dessutom under en av sina bästa perioder under matchen. Men naturligtvis ska Arsenal klara av mer än att bara stå upp bra. Och det egna slarv i bollinnehav och passningsspel som eliminerade Arsenals alla chanser att skapa någon press på slutet var förödande jobbigt att bevittna.
Glad var Wenger emellertid inte vid slutsignalen. Rapporter från England talar om bråk i spelartunneln mellan honom och Tottenhams Clive Allen, efter ett tydligen misslyckat och obesvarat försök från Allens sida att skaka hand med Arsenalmanagern.
:::
Orolig finns det stora skäl för Arsene Wenger och Arsenal att vara över Bacary Sagnas skada som han ådrog sig i en kollision med Benoit Assou-Ekotto och reklamskyltarna. Rapporter på twitter gör gällande att Arsenal befarar att skadan är allvarlig, och fransk TV menar att ett ben har brutits i foten. Och inte såg det bra ut direkt.
:::
Bäst i Tottenham tycker jag annars Scott Parker var, som stod för en såväl enorm som minnesvärd insats. En otroligt värdefull spelare för Tottenham, och hade det inte varit för honom så hade Redknapps taktiska mittfältsbeslut stått Tottenham betydligt dyrare under den första halvleken och början av den andra.
:::
Hur som helst, när dimman över norra London skingras så var det här en stor boost för Tottenham i deras jakt på den fjärde Champions League-platsen, och naturligtvis en på samma sätt knäckande upplevelse för Arsenal i jakten på densamma. Tre matcher mot konkurrenterna i toppen hittills den här säsongen, noll (0) poäng och 3-12 i målskillnad.
Tottenham däremot två segrar på fyra dylika matcher och sex poäng. Det är kanske inte så konstigt, definitivt inte obefogat, att Tottenham har fått överta favoritskapet över Arsenal den här säsongen. Själv är jag imponerad över hur Harry Redknapp, tvärtemot mina föraningar, ändå verkar ha lyckats blåsa nytt liv i Tottenhams Champions League-projekt.
Tottenham är, till skillnad från Arsenal, ett lag i medgång. Och jämna fotbollsmatcher av det här slaget, utan några riktigt tydliga tendenser åt något håll, vinns förvånansvärt ofta just av laget med medgång. Eller om man vill se det på “glaset är halvtomt”-sättet, de förloras ofta av laget i motgång. Inte sällan på ett sätt som Wojciech Szczesny ikväll förkroppsligar.
:::
På andra håll så massakrerade Chelsea stackars Bolton, och Fulham gjorde i dagens andra Londonderby likadant eller ännu värre med QPR. 5-1 respektive 6-0, och man kan tänka sig att det sades ett antal rätt hårda ord i QPR:s omklädningsrum efter matchen.
Swansea hemmabesegrade även Stoke med 2-0 efter att Danny Graham satt spiken i kistan.
:::
Och Steve McClaren har precis avgått som manager för Nottingham Forest – efter 111 dagar på posten, åtta poäng på tio ligamatcher och -11 i målskillnad.
Be Champions!!