Det var i januari som jag sjösatte ett rätt ambitiöst projekt till bloggserie som jag kallade för ”Bilder av engelsk fotboll” och som med hjälp av organisationsteori skulle bidra med lite nya perspektiv på engelsk fotboll. Det var emellertid mitt under säsongen, och som ibland blir fallet mitt under brinnande säsong så tränger det brådskande undan det viktiga.
Nu är dock sommar och då finns såväl tid som utrymme att spinna vidare på det här projektet, som alltså utgår från ett perspektiv på engelska fotbollsklubbar som organisationer, samt en serie metaforer med vilka det är möjligt att bättre förstå just vad organisationer är och hur de fungerar. Med hjälp av dessa metaforer kommer jag alltså sätta in ett par engelska klubbar i ett större engelskt fotbollssammanhang.
Tidigare publicerat i den här bloggserien:
(1) ”Mekaniseringen tar befälet” – Stoke som maskin
:::
Organisationer som öppna system
Den närmast mekaniska syn på organisationer som maskinmetaforen förde fram, där en organisation betraktades som enbart en funktion av mål, struktur och effektivitet, resulterade i en blindhet för att olika typer av organsationer fungerar mer eller mindre bra i olika situationer och sammanhang.
Det är dessa problem som under de senaste 75 åren har fått alltfler att istället betrakta organisatione som levande organismer, och med andra ord inspireras av biologi snarare än mekanik. Istället för slutna maskiner betraktas organisationer istället som öppna system, som befinner sig i ständigt utbyte med sin egen omgivning och vars långsiktiga överlevnad hänger på att vara så bra anpassad till denna omgivning som möjligt.
Det här är ett synsätt som faller rätt naturligt när det kommer till just engelska fotbollsklubbar. Exemplen på klubbar som påverkas av vad som sker (och inte sker) i omvärlden är många.
Kapitalinflödet i och med Premier Leagues start, Champions Leagues framväxt och expansion, uppköp av engelska klubbar av utländska oljedaddys som i grunden förändrar ligans ekonomiska villkor är i samtliga fall klara exempel på förändringar i omvärlden som påverkar varje enskild klubb. Regleringar som UEFA:s financial fair play är ett annat exempel som även det påverkar hur klubbar måste agera för att bäst anpassa sig.
Inte minst är kanske Man Utd ett exempel på detta, och möjligen också ett intressant exempel då klubben befunnit sig i toppen av Premier League nu under en period av rätt exakt 20 år.
:::
Contingency-teori och Man Utd
Utgångspunkten i den här teoribildningen är alltså att organisationer är öppna system som måste balansera sina egna och dess medlemmars behov med de krav som omvärlden ger upphov till. I denna kamp strävar organisationer eller klubbar efter jämvikt eller så kallad steady state i relation till omgivningen, där avvikelser från normen leder till åtgärder och anpassning med hjälp av så kallad negativ feedback.
För Man Utd är detta lätt att observera. Klubben har sedan Premier Leagues början haft en väldigt tydlig och mätbar ambition, men har ständigt varit tvingad att anpassa sig efter omgivningens förändringar. De metoder som ledde fram till Man Utds ligatitlar under 1990-talet utmanades av Arsenal och Arsene Wenger, och tvingade Man Utd att anpassa sig. Chelseas framväxt i början av 2000-talet förändrade det engelska fotbollslandskapet såväl ekonomiskt som sportsligt, och tvingade Man Utd att anpassa sig sett till såväl taktik som transferpolicy. Man City tvingar i nuläget fram en liknande anpassning.
Det är just Man Utds förmåga att faktiskt genomföra den här typen av anpassning som gör att klubben fortfarande, efter 20 år i toppen av Premier League, finns kvar där, kapabla att realisera de mål och ambitioner som klubben definierat som deras ”jämvikt”. I det avseendet har även det europeiska cupspelet, och klubbens ambitioner på det området, varit en tungt påverkande faktor på Man Utds anpassning till sin omgivning.
Ett annat grundfundament i teoribildningen, som på så vis skiljer sig från en mekanisk organisationssyn, är att där inte finns ”ett bästa sätt” att organisera sig på. Vad som är bästa sättet beror helt och hållet på vad det är för uppgift som ska utföras och den miljö i vilken den ska utföras. Det kan också vara så att två eller fler helt olika sätt samtliga kan leda fram till önskvärt resultat. Inom organisationsteorin kallas detta för ekvifinalitet, det finns med andra ord flera sätt att nå ett mål. Detta är något som främjar flexibilitet.
Att organisera är att i någon mening samordna eller standardisera. I början av säsongen publicerade jag en blogg, baserad på tankegångar framförda av Henry Mintzberg, där jag diskuterade hur olika klubbar valde att standardisera olika saker. Där andra klubbar, exempelvis Arsenal, väljer att först och främst standardisera arbete (taktik) och färdigheter, så argumenterar jag för att Man Utd snarare valt att standardisera output eller resultat. Något som lett fram till en viss form utav ”stillöshet”.
Detta är egentligen bara ett annat sätt att uttrycka just strävan efter så kallad ekvifinalitet, och flexibilitet. Det är också en strategi som gör det relativt sett lättare för Man Utd att just anpassa sig till förändringar i omvärlden.
:::
En svaghet med organismmetaforen är att den framställer organisationer som mer eller mindre kraft- och viljelösa, med andra ord underskattar den dessa organisationer som aktörer med möjlighet att också påverka sin omgivning och inte enbart formas av den.
Alla klubbar är naturligtvis organismer i det här synsättet, och samtliga klubbar gör, mer eller mindre medvetet, beslut om, hur och i vilken utsträckning de ska anpassa sig till sin omgivning. Vad organismmetaforen gör bra är att belysa den roll som omgivningen faktiskt spelar, och hur olika klubbars (brist på) framgång beror inte enbart på interna förhållanden utan på klubbens relation till sin egen omgivning.
:::
Be Champions!!