Det finns mycket jag gillar med Serie A. Passionen, taktiken, furbon, smartnessen. Men är det en sak jag ogillar med Serie A så är det ovanan att de stora spelarna kan gå mellan de stora klubbarna som om det inte hade någon betydelse alls. Zlatan Ibrahimovic till exempel har spelat i alla tre; Juventus, Inter och Milan. Ronaldo har spelat i både Milan och Inter, Filippo Inzaghi i både Juventus och Milan, Andrea Pirlo har gått den andra vägen. Exemplen kan göras många.
Det ska inte vara så. Så är det definitivt inte i Premier League eller i engelsk fotboll över huvud taget. Övergångar mellan storklubbarna eller rivaliserande klubbar är otroligt ovanliga. Mellan vissa klubbar är det helt och hållet otänkbart och även när det sker mellan större klubbar som kanske saknar den historiska rivaliteten med varandra så är det alltjämt kontroversiellt och något som helst undviks.
Chelseafans kan så klart av den anledningen känna sig milt sagt förbistrade över att Petr Cech nu har beslutat sig för att gå till Arsenal. En toppkonkurrent från samma stad, och ett på förhand genuint hot mot deras kommande försvar av ligatiteln. Ändå känns det som en småaktig och missriktad reaktion, i och med att Chelsea själva har skapat situationen genom att tydligt prioritera en annan spelare som förstamålvakt. Cech själv har dessutom skött det hela mycket snyggt och Chelsea som klubb visade genuin klass genom att låta Cech välja ny klubb helt själv som tack för trogen tjänst.
Borde Cech ha valt en annan klubb? Mja, svårt att säga varför. Han vill vara kvar i Premier League och han vill forsätta spela på högsta nivån. Han är bara 33 år gammal, med potentiellt sett många år kvar, så det är en förståelig ambition från hans sida. Vilken klubb han i så fall än hade valt hade försatt honom i samma konfliktsituation med Chelsea som nu blev fallet. Det hade näppeligen varit bättre för Chelsea om han istället hade gått exempelvis till Man Utd. Även som supporter måste man respektera den individuelle spelarens önskemål och intressen.
Arsenal gjorde alltså klart med Petr Cech igår, för en rapporterad summa om £10m. Därmed åtgärdar Arsenal en av sina grövre missbedömningar på transfermarknaden sedan man valde att inte värva honom 2002 när Cech spelade för Sparta Prag. Arsenals scoutnätverk kom då fram till slutsatsen att Cech inte var bra nog för Arsenal. Cech gick istället till Rennes i Frankrike, och två år senare köptes han av Chelsea och blev en av hörnstenarna i deras väldiga lagbygge. Cech var onekligen bra nog. Arsenals kanske största misstag på transfermarknaden under Arsene Wengers tid som manager.
Ett misstag blir dock aldrig bättre av att upprepas. Någon kanske rynkar på pannan åt att Petr Cech är 33 år gammal. Det är emellertid ingen större ålder för en målvakt, Cech har i själva verket minst fem år kvar i den absoluta toppen av världsfotbollen. Man Utd värvade Edwin van der Sar när denne var 35 år gammal och fick ut sex väldigt bra år av honom, ingen skulle i efterhand komma på tanken att beskriva det som ett dåligt beslut. Cechs ålder och rutin är snarare en styrka och fördel med värvningen, inte någon nackdel.
Arsene Wenger är inne på sitt fjärde stora lagbygge med Arsenal. De två första av dessa lagbyggen är utan tvekan Arsenals bästa någonsin och bland engelsk fotbolls bästa någonsin. Gemensamt för båda dessa lagbyggen var att de hade sin utgångspunkt i två målvakter av världsklass. David Seaman i det första lagbygget, Jens Lehmann i det andra lagbygget. De tillförde stadga, stabilitet, självförtroende och vinnarinstinkt. Arsenals och Wengers tredje lagbygge hade storhet i sig men saknade en bra lösning på målvaktssidan, och Arsenals hela defensiva organisation led som en följd, och storheten blev aldrig mer än en obesvarad förhoppning.
Petr Cech är en utmärkt värvning som utgångspunkten och hörnstenen i Arsenals och Wengers fjärde lagbygge, och en värvning som tar Arsenal ett stort steg närmare att inte bara kunna lova storhet utan också högst konkret, på plan och i tabell, kunna leverera storhet. Cech saknar möjligen Jens Lehmanns dominerande och kraftfulla personlighet, men han lär inte för den sakens skull sakna auktoritet i omklädningsrummet eller förmåga att organisera sitt försvar.
En av Cechs stora styrkor som målvakt och fotbollsspelare är och har varit hans attityd, hans inställning och förmåga till koncentration. Egenskaper som mer eller mindre samtliga managers som haft honom i sitt lag har lyft fram som väldigt värdefulla. Arsenal har samtidigt under fler år än vad som kan räknas på handens fingrar haft återkommande problem med just koncentration och trygghet i sitt försvarsspel. Det är med andra ord en klubb och en spelare som för tillfället passar varandra väldigt bra.
Nu är det inte riktigt så enkelt som att Arsenal får exakt samma målvakt som har stått i Chelsea i drygt ett årtionde. Jag är rätt skeptisk när jag ser eller lyssnar på uppräkningar om hur många gånger Cech har hållit nollan och dylikt i det underförstådda antagandet att så kommer det nu bli också i Arsenal. Det kan bli så men det är långt ifrån säkert. En målvakt är sällan bättre än det försvar han har framför sig, och i Chelsea hade Petr Cech ett väsentligt bättre försvar framför sig och därtill ett under de flesta åren betydligt mer defensivt inriktat lag.
I Arsenal kommer Cech vara betydligt mer utsatt som målvakt. Arsenal är ett avsevärt mer offensivt inriktat lag än vad Chelsea har varit under hans tio år i den klubben. Det kommer försätta honom i för honom nya och ovana situationer, men det kan också på sitt sätt vara positivt, en ny utmaning att hantera. En sak är emellertid säker, ett Arsenal med Petr Cech som målvakt är defensivt och målvaktsmässigt betydligt tryggare än ett Arsenal utan Petr Cech som målvakt.
Arsenal ska så klart fortsätta vara offensivt inriktade, fortsätta ha ambitionen att göra fler mål än de släpper in, snarare än att likt Chelsea ha ambitionen att släppa in färre mål än de gör. Den enda intressanta frågan är om Petr Cech hjälper Arsenal i den ambitionen. Och det mycket enkla svaret är att självklart gör han det.
Berömlig (+++++)