Så hette om jag minns rätt en ganska tafflig matinéfilm från tidigt 2000-tal med Chow Yun-Fat och Seann William Scott i huvudrollerna. Plotten var något i stil med att ett magiskt dokument som gav någon form av allsmäktighet skulle skyddas av Chow Yun-Fat, spelandes en munk som på vägen drar på sig sällskap i form den klassiska loser in search of a mentor-stereotypen Scott, mot några onda snubbar.
Huruvida Garry Monk är att betrakta som bulletproof är en rätt intressant frågeställning vid den här tidpunkten av säsongen. Å ena sidan så har Swanseas strålande säsongsinledning förbytts i mer eller mindre fritt fall nedåt i tabellen till 14:e plats, samtidigt som Swansea inte vunnit en fotbollsmatch sedan i augusti. Mer behövs inte för att ryktesmaskinen ska börja mullra.
Å andra sidan så är ju Garry Monks relation till Swansea lite speciell. Det är en intern rekrytering i en klubb som har lärt sig att lita på sådana och visa tålamod i sådana här situationer. Swansea var också mycket snabba med att avfärda allt snack kring att Monk missat en träning av personliga skäl som nonsens. Förra säsongens åttondeplats var också Swanseas bästa i ligan någonsin, så Monk borde ha visst förtroendekapital.
Kanske är det lite ironiskt att Garry Monk samtidigt har lyfts fram som aktuell som en möjlig ersättare till Tim Sherwood i Aston Villa, som av en händelse dagens motståndare. Det är förvisso naturligt att ett lovande namn som Monk nämns i ett sammanhang som Aston Villa när ett sådant lag befinner sig i problem, men Monk själv beskriver ryktena som besvärande både för honom själv och för Sherwood inför dagens match.
Tim Sherwood å sin sida har varit sitt vanliga bombastiska jag som svar på den kritik och de frågetecken som riktats mot honom. Han säger sig vara beredd att dö på sitt svärd för att få Aston Villa att fortsätta försöka spela sig ur problem i backlinjen. Vilket kanske hade varit en beundransvärd inställning om det faktiskt var hans eget liv han var beredd att offra på svärdet, snarare än Aston Villas liv i Premier League.
Många verkar vara överens om att det här är Tim Sherwoods sista chans med Aston Villa. Laget har inte vunnit sedan premiäromgången mot Bournemouth, och laget ligger näst sist i tabellen. Försvarsspelet har varit stundtals bedrövligt samtidigt som Sherwood mest pratar om vikten av att våga spela fotboll, inte vara rädd för att förlora och att det är upp till spelarna att kunna hantera pressen att spela för en stor klubb som Aston Villa.
Offensivt har det inte sett mycket bättre ut. Aston Villa har bara lyckats göra mål i en enda av sina hittills fyra hemmamatcher den här säsongen, ett svagt facit som Tim Sherwood kommenterade med att han själv tyckte det var tråkigt att se sitt lag spela fotboll. Vad hans egen taktik och laguttagningar spelar för roll är oklart – beslutet att mot Stoke i förra hemmamatchen placera Jack Grealish och Carles Gil, lagets två främsta kreativa spelare, på bänken framstår som oklokt.
Det är kanske den typen av beslut fattade i någon slags desperation som ändå visar att Sherwood är orolig. Ett liknande beslut var att senast mot Chelsea peta Jordan Amavi och istället spela Kieran Richardson som vänsterback. Det finns ingen tydlig linje i dessa laguttagningar och taktiska beslut, utan intrycket är av en manager som inte riktigt vet vad som är fel och prövar lite vad som helst för att se om det blir bättre.
Med sådana plötsliga ryck i laguttagningarna så blir det också svårt för spelarna att känna någon större trygghet i sitt spel och i sig själva. Tim Sherwood kan alltså prata sig varm bäst han vill om att han har förtroende för sina spelare och deras förmågor, om han med sina beslut signalerar motsatsen så blir orden meningslösa.
Förtroendet verkar hur som helst ha pendlat från ungdomens optimism i början av säsongen till de mer erfarna spelarna vad säsongen har lidit. Det är vad man rimligtvis kan utläsa av beslutet att sätta in Kieran Richardson som vänsterback. Men inte heller de erfarna spelarna verkar riktigt hitta rätt. Brad Guzan darrar på manchetten i målet och Joleon Lescott har knappast stabiliserat Aston Villas försvar som var tanken att han skulle göra.
Aston Villa är inte den klubb som sparkar sina managers i första taget. Men Aston Villa ser i nuläget ut att vara på väg i expressfart ned i The Championship och ska man ha någon möjlighet att hinna bromsa upp det fallet så måste man förmodligen fatta ett beslutt förr snarare än senare. Antingen måste Aston Villa hitta en ny manager – eller så måste Tim Sherwood sluta trycka på alla knappar han ser framför sig och sätta en taktik och en uppställning, och ge spelarna chansen att göra jobbet.
Aston Villa har hur som helst inte råd att falla på Tim Sherwoods svärd.