Ett episkt långsamt transferfönster. Det är det enda rimliga sättet att beskriva vad vi precis har bevittnat i England och i Premier League. Varje försök att göra deadline day till något spännande och sensationellt föll omedelbart och obönhörligen platt till jorden. När Sky rullar i rutan att Bournemouth precis gjort klart med Rhoys Wiggins så fattar man läget.
Nu sitter man mest och försöker avgöra om det ska tolkas som något bra eller som något dåligt. Antingen är det så att de engelska klubbarna har planerat sina säsonger så bra att de i stor utsträckning helt enkelt inte känner sig tvingade att värva i januari. Eller så är det så att de engelska klubbarna helt enkelt inte fått rumpan ur vagnen och åtgärdat ens sina mest uppenbara brister.
Både och kan sägas. Arsenal, Tottenham, Liverpool och Man City är stora engelska klubbar som absolut hade kunnat förstärka under januarifönstret, mer än vad de faktiskt gjort, men som förmodligen gjorde klokast i att vänta då behovet inte är helt omedelbart. Chelsea befinner sig så klart i den besvärliga situationen att de inte vet vem som är manager nästa säsong, och då kan det vara klokt att vila på avtryckaren.
För andra klubbar är läget ett annat. Ett lag som Man Utd har så uppenbara problemområden, så pass mycket resurser att arbeta med, och därtill fortfarande en så tydlig möjlighet att nå sina mål för säsongen, att det framstår som ganska märkligt att de inget alls gör. Det går att ha flera olika idéer om vad denna passivitet egentligen beror på, men effekten talar på förhand knappast till Man Utds fördel.
Genomgående under fönstret är det klubbarna i mitten och i botten av tabellen som har varit verkligt aktiva under januarifönstret. Klubbarna i toppen av tabellen har varit betydligt mer tystlåtna. Det finns en logik i detta så klart då det utan tvivel är så att det är klubbarna i botten av tabellen som har allra mest att förlora. En misslyckad säsong för dem får oundvikligen stora konsekvenser även för kommande säsonger.
Det är svårt att vinna om man inte ger sig in i spelet. Det är däremot desto lättare att förlora. Det är en ganska enkel sammanfattning av hur jag skulle beskriva det här januarifönstrets vinnare och förlorare i Premier League.
VINNARE
(1) Newcastle
Fönstrets stora vinnare. Befinner sig indragna i en svettig nedflyttningsstrid men har börjat hitta formen på slutet. Fick kanske inte total jackpot i och med att deras bud på Saido Berahino inte accepterades, men de behöver inte vara alltför missnöjda med det. Jonjo Shelvey är en skicklig spelare av den typ de precis behövt. Andros Townsend och Henri Saivet är två spännande värvningar till mittfältet och i anfallet har man kompletterat med lånet av Seydou Doumbia från Roma. Håller sig inte Newcastle kvar i Premier League så kan i alla fall ingen anklaga dem för att inte ha försökt.
(2) Stoke
Stoke var inte den klubb som var mest aktiva det här fönstret sett till ren kvantitet av spelare, men de kan mycket väl vara den klubb som har gjort den bästa punktvärvningen. Sent på måndagskvällen meddelades det att Stoke gjort klart med Gianelli Imbula, defensiv mittfältare från Porto, för £18,3m, en rekordsumma för Stoke. Stoke som har gjort ett imponerande jobb med att förstärka sig offensivt skiftade fokus till defensiven och höjde i ett svep klassen på sitt centrala mittfält, ett av Stokes svagare områden. Mark Hughes spann som en katt när nyheten meddelades.
(3) Southampton
Hård konkurrens med framför allt Norwich och Swansea om tredjeplatsen för Southampton men jag gillar skarpt värvningen av Charlie Austin, en anfallare som varit hett villebråd för flera Premier League-klubbar under längre tid. Något är man kanske färgad av Austins succédebut för Southampton men känslan är att Austin kan vara lösningen på ett av Southamptons återkommande dilemman de senaste säsongerna, nämligen bristen på en jämn och konsekvent målskytt längst fram. Och de europeiska cupplatserna är inom klart räckhåll för Southampton.
FÖRLORARE
(3) Bournemouth
Det har inte sparats på kronorna i Bournemouth under januari. Om något så tvärtom. Eddie Howe har med viss rätta pratat om att klubben verkligen har satsat för att hålla sig kvar. Men på vad kan frågas? Benik Afobe är en bra anfallsvärvning, det ska sägas. I övrigt handlar det alltså om Juan Iturbe och Lewis Grabban, två ytterligare anfallare, vars inverkan lär bli tämligen begränsad för Bournemouth. Var tre anfallare verkligen vad Bournemouth först och främst behövde för att hålla sig kvar i Premier League?
(2) Man Utd
Det ser tunt ut i backlinjen och det ser tunt ut i anfallet. Det har man kunnat konstatera under längre tid för Man Utd. Att spelet ser ut som det gör är inget som åtgärdas av att värva spelare, men de mest uppenbara personalbristerna borde rimligtvis försöka åtgärdas. Istället har fler spelare lämnat klubben i januari än vad som har anlänt. Ett något udda beslut kan tyckas, särskilt som Man Utd befinner sig fem poäng bakom säsongens absoluta minimimål, det vill säga Champions League-platserna. Var Man Utds styrelse måhända ovilliga att låta Louis van Gaal spendera mer pengar?
(1) Aston Villa
Alla klubbar i botten av tabellen var aktiva under januarifönstret, vissa av dem till och med väldigt aktiva. Alla utom Aston Villa. Aston Villa är samtidigt den klubb som ligger sämst till av dem alla och som därmed var i absolut störst behov av förstärkningar. Det känns resignerat runt Aston Villa, som om alla mer eller mindre har gett upp säsongen, från spelare och supportrar ända upp till ägare och klubbledning. Remi Garde försökte hålla ett tappert ansikte utåt under måndagen men såg ut att koka inombords. Januarifönstret ökade inte Aston Villas möjligheter att hålla sig kvar i Premier League.